Besök från tokstan

Eftersom inte bloggen uppdaterats så ofta nu på slutet har jag missat att skriva om vissa saker som hänt... tar ikapp lite nu.

1:a till 6:e april var nämligen två av mina barndomskompisar från Södertälje här på besök. Karin och Jennie var även här förra säsongen en sväng och skillnaden från det besöket var att de denna gång, på order från mig, inte fick ta med sig tre kilo lösviktsgodis. Jag har noll karraktär när det handlar om godis som står framför mig, så det var lika bra att se till att det inte ens kom så långt... :)

Eftersom jag jobbade torsdag, fredag så roade sig tjejerna själva i Zürich med shopping mm. Helgen bjöd dock på en utflykt till Luzern med ett stopp på vägen på Adidas outlet. Jag hade redan varit i Luzern tre ggr innan men efter shoppingen var även mina behöv tillfredsställda. Jag kom därifrån 400 chf (2800 kr) fattigare men var glad ändå :)

Här är lite bilder från veckan:

Guld nr 5 är i hamn!

Vet att jag inte uppdaterar bloggen lika mycket nu som förr... har helt enkelt varken tid eller lust att sitta inne när det är svenskt sommarväder ute. Om vädret kanske jag bloggar en annan dag...

Hur som helst lyckades vi att förra helgen ta hem den femte guldmedaljen på två säsonger, efter att besegrat Red Ants Rychenberg i tre vinster av fyra spelade finaler. Segerresultatet i sista matchen skrevs till 8-4 men det kändes inte säkert förrän vi hörde slutsignalen. Anledningen till att det inte kändes säkert var att Red Ants i final nr 3 vann på straffar efter att ha hämtat in ett 4-7 underläge i slutminuterna... Som jag bloggat om tidigare blev det inget spel i finalerna för mig. Beslutet känns så här i efterhand bra eftersom det gick alldeles utmärkt även utan mig. Nu kan jag koncentrera mig på att bli helt frisk i knät för att kunna ge allt nästa säsong!

Här är lite bilder från dagen då vi vann...


Nu är jag riktigt trött så det är dags att sova. Sara kom ch väckte mig i morse kl 7 eftersom hon inte ville sova mer. Hon hoppade upp i soffan hos mig och la huvudet på min arm och sen låg vi och pratade 45 minuter innan vi väckte Julia och Anna för frukost. Det var en mycket mysig morgon och ett bra avslut på pyjamaspartyt! Var mysigt att ha er här tjejer!!

Tjao, Tschüss ein Schöne!

Pyjamasparty

På onsdag har vi pyjamasparty med Sara, Anna och Julia. Det var en mysig kväll. Det var väldigt god kvällsmat det var synd att Karin var lite sjuk. Men vi hade kul i alla fall. Vi kollade på film, åt pizza och glass.

Det var ett väldigt fint täcke i sängen till mig. Det var väldigt kul att vi fick hjälpa dig att tvätta tvätten. Det var ett väldigt fint hus.

Från Ina och Sara




Detta inlägg är dikterat av Sara. Hon ligger här bredvid mig på soffan i vardagsrummet. En förkyld Karin sover i sitt sovrum och Anna och Julia sover i min säng. Sara kunde inte somna och kom in och la sig bredvid mig i soffan för att bli lite trött. Hon ville att vi skulle blogga så självklart gjorde vi det. Vi båda önskar er alla en god natt!

Katastrofal säsong - BIGTIME!

Har glömt att uppdatera er om hur det går med min skada... Glömt eller omedvetet undvikit det, vet själv inte vad.

Hur som helst så kände jag efter att ha träffat sjukgymnasten förra veckan att jag inte riktigt var redo för spel. Jag tänkte först chansa men kom på bättre tankar. Undrar om det är för att man blivit äldre :)

Anledningen till att jag inte ville chansa var att jag fortfarande har ont i knät. Det gör att jag inte kan koppla bort skadan och har i och med det en rädsla för att skada mig igen. Att spela med smärta och rädsla är inte bra. Pratade även med Kevin, landslagets sjukgymnast, och han sa nåt klokt. Han sa att man oftast vet själv vad som är det rätta, och om jag hade trott att jag kunnat spela så hade jag inte ens ringt honom. Sant. Klokt. Även Karin kom med en bra fråga. Vad är starkast. Glädjen jag skulle uppnå om jag chansade och kunde spela eller besvikelsen om det skadan skulle gå upp... Jag visste svaret direkt. Inget mer spel för mig denna säsong alltså. Tråkigt men sant!

Det bästa med allt det här är att de klarar sig sjukt bra även utan mig. Det visste jag i och för sig redan innan men ändå... Förra helgen hade vi två finaler. Första vann vi med 4-1 och den andra med 4-3. Hade vi inte haft en otroligt, fantastiskt grym målvakt skulle det blivit tufft. Nu har vi tre chanser på oss att avgöra, ev blir det redan på lördag!

Jag ska få vara med på bänken som spelare igen, inte bakom bänken som ledare. Vill sätta på mig Dietlikondressen en sista gång!

RSS 2.0