Ina Rhöös

Har glömt att uppdatera er om hur det går med min skada... Glömt eller omedvetet undvikit det, vet själv inte vad.

Hur som helst så kände jag efter att ha träffat sjukgymnasten förra veckan att jag inte riktigt var redo för spel. Jag tänkte först chansa men kom på bättre tankar. Undrar om det är för att man blivit äldre :)

Anledningen till att jag inte ville chansa var att jag fortfarande har ont i knät. Det gör att jag inte kan koppla bort skadan och har i och med det en rädsla för att skada mig igen. Att spela med smärta och rädsla är inte bra. Pratade även med Kevin, landslagets sjukgymnast, och han sa nåt klokt. Han sa att man oftast vet själv vad som är det rätta, och om jag hade trott att jag kunnat spela så hade jag inte ens ringt honom. Sant. Klokt. Även Karin kom med en bra fråga. Vad är starkast. Glädjen jag skulle uppnå om jag chansade och kunde spela eller besvikelsen om det skadan skulle gå upp... Jag visste svaret direkt. Inget mer spel för mig denna säsong alltså. Tråkigt men sant!

Det bästa med allt det här är att de klarar sig sjukt bra även utan mig. Det visste jag i och för sig redan innan men ändå... Förra helgen hade vi två finaler. Första vann vi med 4-1 och den andra med 4-3. Hade vi inte haft en otroligt, fantastiskt grym målvakt skulle det blivit tufft. Nu har vi tre chanser på oss att avgöra, ev blir det redan på lördag!

Jag ska få vara med på bänken som spelare igen, inte bakom bänken som ledare. Vill sätta på mig Dietlikondressen en sista gång!