Det sjukaste jag hört!
Igår hade jag önskat att jag varit hemma i Sverige och suttit framför tv:n. För mig, som inte har tillgång till svensk-tv, blir det istället till att läsa artiklar på olika internetsidor för att hålla mig uppdaterad i allt från olika tvprogram, nyheter, skvaller och självklart innebandy . Igår var den mest intressanta artikeln om matchen mellan Mullsjö-Pixbo! Att nykomlingar brukar skrälla i början av serien är i och för sig inget ovanligt men som de gjorde det!!! När Klockan står på 18.06 i tredje perioden börjar upphämtningen från ett 1-5 underläge... 2-5 (18.06) Fredrik Holtz ,3-5 (19.16) Gabriel Moberg , 4-5 (19.26) Fredrik Holtz, 5-5 (19.33) Fredrik Holtz. Ja ni ser ju själva, namner för dagen verkar vara Fredrik Holtz! Han måste haft en grym känsla i kroppen under de sista spelminuterna, en sån där känsla att "ge mig bollen, jag kommer göra mål -IGEN!" hum.. den har jag nog aldrig haft... skyller på att jag är back!=)
Mullsjös upphämtning är en enorm bedrift men något jag finner minst lika intressant är Pixbos kollaps. Pixbo är i mina ögon ett alldeles för rutinerat lag för att tappa en sån ledning i slutminuterna, men det var vi i IKSU också för den delen då det hände oss i SM-finalen 2006. Jag tycker synd om spelarna för känslan de troligtvis hade i kroppen den sista spelminuten av matchen lär ha varit jobbig. Jag tror att de kände precis som vi i IKSU kände just i finalen mot Rönnby... det var en hemsk känsla att vara så rädd! Skulle velat ha sett hur det såg ut igår men för oss i IKSU innebar det att ingen i laget ville ha bollen och vi backar blev livrädda och slog långbollar så fort vi fick chansen. Så långt bort med bollen som möjligt... Det är konstigt att en sådan känsla kan smyga sig på då motståndarna kanske lyckats göra ett mål under matchens övriga 50 minuter eller som igår 58 minuter... men det är idrottspsykologi och det är väl just det som är tjusningen i denna snabba sport. Allt kan hända!
Mullsjös upphämtning är en enorm bedrift men något jag finner minst lika intressant är Pixbos kollaps. Pixbo är i mina ögon ett alldeles för rutinerat lag för att tappa en sån ledning i slutminuterna, men det var vi i IKSU också för den delen då det hände oss i SM-finalen 2006. Jag tycker synd om spelarna för känslan de troligtvis hade i kroppen den sista spelminuten av matchen lär ha varit jobbig. Jag tror att de kände precis som vi i IKSU kände just i finalen mot Rönnby... det var en hemsk känsla att vara så rädd! Skulle velat ha sett hur det såg ut igår men för oss i IKSU innebar det att ingen i laget ville ha bollen och vi backar blev livrädda och slog långbollar så fort vi fick chansen. Så långt bort med bollen som möjligt... Det är konstigt att en sådan känsla kan smyga sig på då motståndarna kanske lyckats göra ett mål under matchens övriga 50 minuter eller som igår 58 minuter... men det är idrottspsykologi och det är väl just det som är tjusningen i denna snabba sport. Allt kan hända!
Kommentarer
Trackback
