Ina Rhöös

Nu går det inte att säga något annat längre än att jag faktiskt är skadad... Känns sjukt jobbigt att ha insett det men det är nog ett faktum. För fyra veckor sedan så hade jag först sprungit intervaller och senare under min joggingrunda högg det till i knät. Jag slutade springa i stort sett på en gång och sen dess har jag vilat. Först veckan var det totalvila, andra kunde jag både cykla lite lätt och gymma endel men sen dess har det inte alls varit bra. Nu kan jag överhuvudtaget inte träna. Gör ont varje steg jag tar och att gå nedför i trappor är helt uteslutet. Börjar bli riktigt frustrerad och irriterad så det faller en och annan tår då och då när jag inser att detta kan bli lite jobbigt. Nu tränar jag överkropp och hoppas bli stark i den iaf... Insåg först igår att det var ännu värre än jag befarat. Slutade med diclofenacen(smärtstillande och antiinflammatoriskt läkemedel) i förrgår och igår gjorde det ondare än någonsin, trots att jag inte rört mig på två veckor. Då isåg jag att det bara är tabletterna som gjort att smärtan inte var så stark förut. Slutade med diclofenacen pga att jag ätit dem i 2 1/2 vecka utan att bli märkvärt bättre och rekommendationerna på dessa tabletter är max 10 dagar.... dags att sluta med andra ord.

Eftersom inte antiinflammatoriskt hjälper kanske det inte är en inflammation. Men vad är det då? Läkaren jag har träffat har hela tiden trott på en överansträngning men nu senast så började han speulera lite i menisk- eller broskskada och det låter ju inte alltför bra. Ska kolla med Dietlikon redan imorgon (flyttar tillbaka ner ikväll) om jag kan få en magnetröntgentid för att utesluta vissa tänkbara skador.

Från början när jag fick ont var målet att vara helt frisk senast till flytten ner. Nu är jag mest stressad över att europacupen är redan i oktober. Hoppas kunna vara tillbaka ett tag innan det eftersom jag har en grymt jobbig period framför mig. Ska hinna med x antal intervall- och gympass för att komma ikapp för att orka med en så pass krävande turnering som europacupen ändå är.

Det mest jobbiga i det här är att jag tränat så fantastiskt bra i sommar innan det här hände. Hoppas inte all tid jag lagt ner är bortkastad. Byggde upp mig väldigt bra styrkemässigt så jag hoppas mina muskler har ett riktigt bra muskelminne:)

Kommer flera blogginlägg nu de närmsta dagarna. Har nämligen haft helst fantastiska veckor på slutet om man bortser från att jag inte kunnat träna förstås!

Tjao Tschüss!