Ina Rhöös

Nu ligger jag hemma i sängen med benet i högläge och ispåsen på knät. Operationen idag visade sig vara ett mycket bra beslut eftersom läkaren hittade en cyklop i mitt knä som han trodde att han skulle göra. Han tog bort den men konstaterade samtidigt att jag troligtvis kommer att få ytterliggare en i framtiden. Det var nåt med korsbandet och ett av fästena där som gjorde att han trodde att denna bildats och tydligen måste jag göra något åt det. Detta är dock ett större ingrepp och skulle innebära att jag skulle missa Europacupen så vi lämnade det tillsvidare. Kanske får en ny cyklop om ytterliggare sju år(var sju år sedan jag opererade korsbandet) och då får jag helt enkelt ta tag i det då!

Är iaf väldigt skönt att ha det gjort och veta att från och med nu kan det bara bli bättre!

En från personalen skämtade lite med mig innan operationen och tog några foton av mig med kameran de skulle in i knät med... så här fin var jag med operationsmössan på:)

Operationen gick bra. Men jag måste erkänna att det är lite speciellt att inte känna sina ben. Att dessutom se att de gör massa saken med det, håller det högt i luften osv utan att känna av det är en rätt skum känsla/syn... Jag var vaken under hela ingreppet och kollade hela tiden på skärmen på vad de höll på med inne i knät. Det är mycket intressant hur det ser ut där inne. Här kan ni som är intresserade se hur det såg/ser ut i knät. Lägger upp en liten bild och så får ni som är intresserade klicka på den för förstoring. Kan tänka mig att alla som läser min blogg inte vill se hur det ser ut. Karin tycker tex det är mycket äckligt=)

Nere till höger ser ni iaf cyklopen... (kan även vara bilden nere till vänster, jag är osäker på om det är båda)

Det värsta idag var efter operationen. Jag blev riktigt ilamående och mådde riktigt kasst emellanåt. Då måste jag erkänna att jag inte var så speciellt kaxig! Skönt dock när Karin kom och gjorde mig sällskap. Tiden gick så mycket snabbare då, för att stirra upp i taket är nämligen inte min favoritsysselsättning... Fick åka hem efter att jag visat att jag klarade av att kissa själv och tro mig, det är svårare än man tror. Det området är nämligen där bedövningen släpper sist... Att dessutom ta sig till toan när man inte har full känsel överallt är också intressant. Svårt at gå när man inte har full känsel i benen och första gången jag satte mig på toan insåg jag att jag inte hade nån känsel i rumpan(inte då bokstavligen i!:)) Alltså bara att pallra mig tillbaka till sängen...

Trots att jag under dagen varit riktigt hungrig hade jag mycket svårt att få i mig maten som bjöds. Fick nån skinksmörgås som jag iaf fick i mig några tuggor av.

tro mig... att jag blottar vänster axel är inget försök till att vara sexig ;)

Nu är jag riktigt trött och ska ta och sova. Tror jag behöver det!

Tack Karin för att du finns och för att du ställt upp så mycket för mig! Är glad att ha dig här!!!

Kram och godnatt!!!