Ina Rhöös

Nu börjar jag att bli lite less på min kropp... jag brukar typ aldrig vara skadad men tydligen har det blivit ändring på det... Sen jag kom ner har jag haft problem mer eller mindre hela tiden. Det började med att jag sträckte mig i ljumsken på träingslägret och var tvungen att vila i 10 dagar. Jag kände mig hel igen i fredags men ville ändå inte chansa så jag bestämde mig istället för att gå ut och springa. Jag var verkligen duktig... sprang på en löparbana i 55 minuter och höll ett ganska hyffsat tempo. Jag har nya löparskor och fick för ovanligheternas skull inte skavsår, däremot så somnade mina tår lite. Det har hänt förr så det var inget jag brydde mig om... Det var dock något jag fick sota för på fredag kväll, lördag morgon och sen även alla dagar sen des:( Jag fick nämligen massa kramper under foten och det gjorde helt sjukt ont! Ni vet hur det känns när man får kramp i vaden och måste försöka sträcka ut den... jag ska säga er att det är inte så lätt att sträcka ut musklerna under foten... Hade väl sammanlagt 10 kramper under fredagskvällen och lördagsmorgonen och det resulterade sen i att jag har galet ont under foten. Vår skadeexpert säger att mina muskler är väldigt korta efter kramperna och att det är därför det gör så ont men jag börjar bli mer och mer orolig att det kan vara en inflammation eller nåt. Jag har iaf sen i lördags väldigt ont under foten varje steg jag tar. Känns så pass mycket att om jag hade möjlighe skulle jag hoppa på kryckor från träningarna, då gör det nämligen förbaskat ont:(. Mitt problemär dock att jag inte vågar vila, och skade experten säger att det inte heller kan bli värre... jag är alltså dum nog och kör. Hade jag varit hemma i IKSU nu hade jag inte tränat, men det är så svårt när jag är ny i laget. Jag vill inte att de här ska tro att jag är någon diva eller nåt... Skulle det däremot varit hemma hade alla vetat att jag verkligen hade ont om jag vilade..
Nu vill jag inte få massa moralpredikningar av er där hemma... jag vet att jag egentligen gör fel....:S

Så det var alla klagomål.... nu ska jag vara lite positiv igen:)

Var på tyskakursen igår igen. Den här gången skippade vi tåget och chansade på att vi skulle hitta med bilen. Efter att jag fått en vägförklaring av Nati, jobbkamrat samt lagkompis, så hittade vi raka vägen dit. Det var hur lätt och smidigt som helst! Så hädanefter blir det bil varje gång. Vårat lilla problem var igår att vi inte riktigt hittade hem... Som tur är har vi ju alltid Simi:) Vi ringde henne och hon hjälpte oss komma rätt!

Imorgon är det egentligen tyskalektion igen men vi har planerat att skolka. Vi ska nämligen gymma imorgon samt att vi ska bjuda några kompisar på middag. Vi hade god framförhållning och tog redan igår reda på vad vi ska göra hemma för att inte missa nåt, duktigt va?!:)

Komponerade min första egna mening idag:) Den var självklart inte helt korrekt men det var inte direkt långt ifrån. Det jag sa var iaf att Nati alltid pratar tyska med mig på jobbet. Kanske inte världens svåraste men lix en mening. Det var min första och jag är stolt:)

Nu är klockan mycket och jag ska hoppa i duschen. Måste vara pigg imorgon på jobbet:)

Gute Nacht!
Tschüss!

---